Äntligen har jag fått lättat hjärtat och det känns så bra. Det är nog första gången i hela mitt liv som jag tagit för mig på det sättet. Det finns liksom inga frågetecken kvar. Jag börjar bli riktigt stark i mig själv tror jag även om jag vacklar ibland. Att gått igenom det jag gått igenom så har det funnits två alternativ, slänga in handduken eller resa sig ur askan och tackla allt som livet slänger åt mig. Är glad att det blev det sist nämnda. I och för sig så har det aldrig funits något annat val för mig. Har hört från så många vänner att dom tycker att jag är så stark och att dom är imponerade över min kämparglöd. Och det är först nu jag börjar förstå vad dom menar. Det är så lätt att ge upp, men skam den som ger sig. Nu säger jag inte att jag är "botad" men 75% av tiden är faktiskt ganska bra. Dom resterande 25% får jag nog kämpa lite mer med, men jag är på väg. Och jag ser fram emot att arbetspröva till hösten. Funderar på skoaffär. Problemet är ju när jag får mina finnar/bölder så vill jag inte visa mig för folk. Ta i trä så var det länge sedan jag hade några bölder och de få finnar jag haft har gått att maskera. Idag har varit en bra dag, en helt vanlig bra dag där jag fått gjort allt jag behövt göra. Underbart!

Ibland kan jag tänka att jag inte hade vart jag utan min sjukdom. Men ibland gör sig verkligeten påmind. Idag är en sån dag. Har börjat inse mina begränsningar. Jag kommer troligtvis aldrig kunna jobba heltid och framför allt inte med sånt som jag är intresserad av. Har det senaste börjat inse på riktigt hur min situation ser ut. Jag är snart 27 år och det känns som att mitt liv är över. Samtidigt som det känns som att det känns som att jag är 17 igen och väntar på att få det där jobbet som kommer göra att jag så småning om får en lägenhet. Och då kan jag starta mitt liv på riktigt. Men då kommer jag ihåg, jag har vart 17, har haft ett par lägenheter och ett par riktigt bra jobb. Och nu sitter jag här och är i princip körd. Jag kommer få hanka mig fram hela mitt jävla liv med denna jävla sjukdomen som aldrig lägger sig i vilostånd, vilket den ska enligt böckerna. Hur länge ska detta skovet pågå? Inte nog med det så har det påverkar relationer i min närhet. Vilket är det absolut värsta. Min mormor som ska förstå mig fattar ingenting, de ytligare vännerna tror att jag är party party hela tiden, för det är den sidan jag visat, den enda sidan. De närmaste försöker men deras tålamod och tolerans börjar tryta. Som min barndoms vän som inte hört av sig på ett par veckor efter att den fått reda på att jag berättade för en gemensam vän att hans sambo vart otrogen mot honom. Min vän har i två års tid tyckt och sagt att det är så synd om honom och att den inte kan se honom i ögonen. Så jag tog beslutet att berätta för honom. Och min vän tog det betydligt värre än vad han gjorde. Och det enda min vän kunde tänka på var om den skulle få skit för det. Varför skulle hon det? Det var ju jag som berättade det. Och nu har jag inte hört av den. Jag är 100% säker på att den skyller på att jag är "sjuk" men fy på mig och jag skulle nämna nåt om min sjukdom. Då heter det att jag "gömmer" mig bakom den. Medan det faktiskt är en förklaring på otroligt många situationer. Men detta, ne du, detta står jag 100 % bakom och mina åsikter/etik/moral har INGENTING med min "sjukdom" att göra. Jobbigt att hela tiden behöva försvara sig. Det är också jobbigt med de som inte orkar vara med mig för att jag har problem. Jag förstår, mitt äktenskap krashade på stor grund av det. Svårt för mig bara att förhålla mig till det. Att acceptera det framför allt. Men jag får fortsätta kämpa och hoppas på att allt faller på plats så småning om. Det viktigaste är ju att jag blir frisk och kan ta hand om mig själv. Borde sluta lägga min energi på saker jag inte kan förändra och istället lägga på energin på saker jag KAN förändra. Med lite insperation från en vän så blir detta min nya strategi.

Om det finns nåt här i världen jag skulle vilja vara utan så är det dammsugare. Jag HATAR dammsuga. Men det är enbart på grund av dessa högt låtande sladdälskande dammsugarjävlar. Det finns inget värre än att vakna upp på ganska bra humör och ladda inför att städa sin lilla vrå. Tar fram dammsugaren och stoppar in sladden i uttaget. Börjar bra, inga konstigheter, men sen när man ska in under sängen då är allt åt helvete. Sladden räcker inte, alla möbler omkring är i vägen och man når inte som man ska under sängen. Måste lägga mig på mage eftersom att röret är stenhårt och vägrar samarbeta. Ligger på mage med en en meter hårt rör och får inte rätt tyngd på munstycket så det vänder sig så att jag helt plötsligt dammsuger i luften. Gaaah. Sen fortsätter jag utanför rummet, hyfsat irreterad, men dammsugaren vägrar att röra sig, jävla tröskel. Och då drar jag i dammsugaren och får den på foten, såklart. Då ger jag mig, svär och slänger dammsugarröret i golvet, dammsugaren har åter igen vunnit och mitt hyfsat goda humör är som uppsuget. Jävla dammsugare!

Nu är det 1 månad sedan jag gjorde ett inlägg här.

De största sakerna som hänt är nog boendestöd, förlorat mobilen samt Metaltown.

Tänkte att jag skulle gå igenom allt på ett så smidigt sätt som möjligt. Ok, here we go!

Boendestöd:

Har nu blivit beviljad boendestöd genom kommunen. Min tanke var att kunna få stöd de gånger jag behöver komma iväg på alla olika läkarbesök, möten på soc och liknande men tydligen inte. Har blivit tilldelad en person på tisdagar och torsdagar ca 1timma varje gång. Mitt boendestöd är en kvinna i 50 års åldern och vill mest sitta å tjöta. Jag får inget gjort med henne. Har haft två olika vikarier och dom var helt underbara. Den ena följde med mig när jag tog mina prover och den andra som jag ska ha i ett par veckor klickade det med direkt. Vi fungerar typ på samma sätt när det kommer till söka upp skådisar/regissörer/filmer. Vi tycker om samma sorts filmer och Har varit i samma länder i princip. Vi snackade bort 1 1/2 timme och bestämde att nästa vecka ska vi hämta min cykel och ta hem den. Skönt å slippa gå 7 km själv. :)



Förlorad mobil:

För två veckor sedan var jag ute med en vän som jag inte träffat på 5-6 år. Drack som vanligt, ca 5 öl men flippade totalt pga min nya medicin som jag inte druckit med innan. Dom byxorna jag hade på mig har väldigt ytliga fickor och när jag var på toa ramlade troligtvis mobilen ur fickan. Som tur var hittades fodralet med mitt bankkort och idkort. Jävligt korkat av mig! Jag grämer mig som tusan. Och det visade sig att morsans försäkring inte täckte en bort tappad mobil. Så jag fick ta ett till abonnemang så jag kunde få en till mobil på avbetalning. Surt som tusan, men jag måste ju ha en telefon. Och nu i efterhand kom jag på att jag kunde tagit en Iphone 4 ist för en 5a... Men nu är det försent. Men jag ska kolla upp det så att jag kanske kan spara lite cash. Ska ringa nu direkt!!

Den dealen jag har nu är den mest kostnadseffektiva visade det sig. När jag kom hem till brorsan efter kvällen så spydde jag ner hela hans kök i sömnen. Är glad att jag inte var själv, det hade nog slutat jävligt illa. Jag blev livrädd!



Metaltown:

Så jävla bra! Såg alla band jag ville se förutom tre stycken.

Jag och brorsan bodde med våra vänner i Eldrimner och det dök upp massa sköna grannar. Vi hade jätteroligt i campet och framför scenerna.

Jag jobbade ett 12 timmars pass innan festivalen. Trodde att jag skulle vakta en grind hela natten, men det visade sig att vi skulle patrullera området också. På en fyrhjuling :) Så jävla värt!! Mittandea pass gjorde jag på festivalens sista dag. Då satt jag brevid mixerbordet vid de två största scenerna och fick se ALLA banden på lördagen. Också jävligt värt, och slappt! Kommer nog försöka jobba där nästa år också.

Natten mellan lördagen och söndagen när jag jobbat klart så kommer jag till campet och då har en norska joinat oss. Det blev en väldans massa bärs skömt. Bärs betyder ju bajs på norska. Men sen hittade vi på egna ord som mycket väl hade kunnat vara norska.

Panzartax = Krokodil/Alligator
Fleskeponny = Flodhäst
Snurreplan = Helikopter

Sen var det ett par ord till som jag inte kommer ihåg just nu.

Jag märkte också att jag börjar bli bättre, jag tycker inte det är så jobbigt att göra saker själv som tex gå på konsert själv och framför allt, söker inte desperat bekräftelse hos män. Hoppas att jag fortsätter framåt.



Heja mig!!

Jag är otroligt avtänd på religion förutom Buddismen, tron på sin egna förmåga helt enkelt.

Men jag har en del teorier om kristendomen (kan mest om den). Innan har jag haft en stadig teori men nu har den fått en fortsättning. Här kommer hela teorin:

"Gud" skapade jorden tillsammans med sin syster (alla vet att män inte klarar av nåt själva). Under denna vecka som det sägs att jorden skapades så blev syskonen ovänner, alltså riktiga ovänner. "Gud", som är man, utnyttjade sin manliga styrka till att fösa undan sin syster. Systern skapar sin egna värld på jorden. Eller rättare sagt under jorden, helvetet.

"Gud" våldtog en hjälplös brud för att få sin egna och enda son. Just det ENDA, jordens män är inte "Guds" söner. "Gud" slängde ut sin son i en barbarisk värld där det fanns otrolig fattigdom, våld och droger. "Guds" son "Jesus" var street smart och en lurare som valde ut dom absolut svagaste, dummaste männen han kunde hitta för att få uppmärksamhet. "Jesus" söp sina vänner under bordet för att sedan köra sina trolleritrick. Självklart svalde alla detta "mirakel". Vid nästa trick såg han till att alla hade rökt någon substans och skojade med sina vänner om att han kunde gå på vatten. Höga som hus ser dom på medan "Jesus" går på stenar precis vid vattenytan eller en sköldpadda eller nåt liknande. Dessa män blev helt förbluffade och spred dessa "mirakel" till byborna omkring. När sanningen kommer fram att "Jesus" bara lurats så såg byborna till att straffa "Jesus" på ett barbariskt vis som ledde till hans död. "Gud" ville inte ha skulden på sig och ljög ihop att allt var med mening bla bla bla. Dumma som folk var från början så svalde dom det struntet och förskönade sanningen i en bok.

Syrran/Djävulen har jag inte lyckats linda in ännu, men när jag kommer på det så kommer det definitivt skrivas ner.

Så slutsatsen: "Gud" är en självgod idiot som struntar i sitt barn för att sedan se till att bli en hjälte. För 2000 årsedan visste man inte bättre än att slå sönder varandra ist för att kommunicera och de visste heller inte att droger var farliga, därav överkonsumtion av laglig ofarlig eufori i form av marijuana och halluciena droger.

Jag är otroligt stolt över min starka självständiga hjärn, tänk vad lurad man skulle bli annars.

Idag gick en av mina brudars katt bort, Torben. En väldigt speciell och fin katt. Han var verkligen unik. Kommer sakna dig Torben.

Sedan i tisdags har jag försökt att hålla låg profil och undvikt morsan, promenerat jättemycket för att komma bort. I fredags cyklade jag till min bror, 7 km. Kändes bra att åstakomma någon men jag känner mig tom i hela kroppen och huvudet. Sov hos brossan 2 nätter och jag märker att han är trött på mig. Känns som att det inte är någon som orkar med mig just nu, och jag förstår det, men jag vet inte hur jag ska hantera det.

Mina rutiner är obefintliga och jag har typ samma sovmönster som jag alltid haft. Har börjat ställa in saker igen av ingen anledning alls. Just nu känns det som att jag hamnat i en återvänds gränd. Vet inte hur jag ska ta tag i mig själv igen, vet inte ens om jag orkar.

I dag, måndag, ska jag till sjuksyrran och sen efter det kanske träffa mitt KK. Han skulle lämna tillbaka sin son och sen vara i stan en stund. Har visserligen inte hört något från han så jag vet inte ens om det blir av. Hoppas verkligen att det blir av! Även om vi inte kommer knulla så skulle det vara mysigt och vara nära honom.

De senaste två dagarna har varit jävliga! Eller tre igentligen.

I lördags var det kul, då var jag hemma hos en av mina brudar och myste. Söndagen vaknade jag upp och var riktigt trött och grinig. Jag gav med mig och åkte med mamma och bror ner till för att fira morsdag. Det var typ trevligt, men jag var så trött och irriterad så när vi kom hem somnade jag kl 7 på kvällen och vaknade vid 2 tiden på natten. Kl 6 när jag inte lyckats somna om så cyklade jag lite. Sen somnade jag och vaknade precis när mitt boendestöd kom.

På kvällen när morsan kom hem började hon tjöta på mig för att jag tog 1 cigg. Hon har inte nån rätt att ens kommentera det. Jag var ju redan irriterad och det blev bara värre av det. Imorse när jag vaknade var det första jag hörde "du sköter ju inte dina rutiner, du ska inte röka, har du hittat nån lägenhet ännu" och sen drog hon igen dörren. Orkar fan inte bo där, har inga pengar att ta mig någonstanns och brossan vill inte ta emot mig. Så nu sitter jag ute i skogen och reflekterar. Tar en paus under min cykeltur.

Får väll se hur detta löser sig...

I fredags åkte jag hem till farsan för att hjälpa honom att bygga ett tak till deras uteplats. Rätt gött att vara helt ensam med farsan, det verkade även som att han tyckte det för han sa ofta att det var tur att jag var där och att han har sån duktig dotter. Kännes gött å höra. Sov där från fredag till söndag. Vi hann även med att kolla när minsting brossan spelade match. Sen grillade vi två gånger och cyklade till Klädkällaren. Som tack för hjälpen fick jag 500 spänn och en cykel. För pengarna köpte jag hårfärg. Nu har jag mörklila hår igen.

På söndagen åkte jag hem. Var tvungen att åka hem för att hämta lite grejer för en musikvideo inspelning till Eldrimners låt "Undergången". På måndag morgon åkte jag till läkaren och sedan direkt till en av mina brudar. Har inte träffat henne sedan jag blev inlagd i slutet på mars. Det är en lång tid och jag hade saknat henne och hennes lille gangster som fan! Var jättekul att träffa dom igen. Jag och sonen lekte med bilar och även i barnbassängen på altanen. Jag trode att jag skulle bli pisseblöt men gangstern är sån gentleman så jag klarade mig.

Vid 16 tiden började jag gå de 2,5 kilometrarna till mitt gamla teaterställe där videon skulle spelas in. Sååå kul att komma tillbaka igen då jag inte varit där på flera år.

Genomgången av musikvideon gjordes. Bandet är min brors och mina gemensamma vänner, ett par av dom har jag kännt i 19 år. Så kul att se att det börjar hända grejer. Regissören/fotografen var trummisen från bandet Engel genom hans produktionsbolag OJ media. Han pitchade storyn och gick igenom manuset. Riktigt roligt! Min roll var morsan som blev misshandlad och våldtagen av sin man och son. Inspelningen började på tisdag. Jag var så jävla nervös, skulle skrika massa och flaxa runt. Har aldrig spelat en sån roll men det gick bra. När jag satte igång med mitt ändrades hela stämmningen i rummet till "WTF, detta hade vi inte förväntat oss" Kändes riktigt bra att kunna förvåna folk, och även mig själv, visste inte att jag hade den kapaciteten inom mig. Var en bra "rening" av själen att få skrika så mycket. Och make up artisten pratade en del om hur det skar i hjärtat när jag skrek och att hon och fotografen gett varanda OMG blickar när jag började skrika.

På onsdagen filmades den roligaste scenen då min "son" skulle krasha hela rummet, speglar, vaser, byrån. Jag satt typ 1 meter i från allt och skulle spela rädd i sängen. Jag behövde inte spela för jag var rädd på riktigt, det flög glasbitar överallt. Ingen fick nån skada men man fick lite splitter på sig.

Efter inspelningen var klar så firade vi en av gitarristerna med tårta och whiskey. Jag blev ganska full och jag var den enda förutom bandet som stannade kvar och städade.

Idag har jag varit riktigt seg, ont i hela kroppen efter allt slit. Har för det mesta sovit men jag lyckades ta mig ut på en liten cykeltur också! :)

I natt, för första gången på 2-3 år drömde jag två bra drömmar. Inga mardrömmar alls! Så underbart. Fast jag blev lite ledsen när jag vaknade för jag hade verkligen velar att drömmarna var på riktigt.

Första drömmen handlade om att jag var inlagd igen och att jag fick 100 000 kr i kompensation för någonting. Det innebar att jag kunde betala av alla mina skulder. Den andra drömmen handlade om att farsan hämtade mig från sjukhuset, han hade en asball bil och många andra på vägarna hade också riktigt balla bilar. En av bilarna hade motorn på bagageluckan och även ett riktigt fett ljudsystem. Musiken hördes överallt och farsan blev arg. Farsan tar sats och prejar av den bilen av vägen. Ingen skadades men det kändes bra att farsan fanns där för mig.

Om jag skulle tolka dessa drömmar själv så skulle jag säga så här:

- Få pengar - har fått godkännt från socialen och kan känna att det blir lite mer stabilare rent ekonomiskt

- Coola bilar - pratade med mitt kk igår om cruisingen i Kungälv och även bilutställningarna på Tjölöholms slott.

- Farsan - han har visat det senaste att han finns där för mig även om han inte kan greppa min situation helt och hållet. Samt att han kanske förstår att jag behöver lugn och ro omkring mig.

Vaknade ändå jättetrött idag, det kan bero på att jag var ute och cyklade igår samt att jag tog en promenad på en timma med mormors hund. Jätteskönt verkligen att vara ute så mycket men oj va trött jag blev. Jag har också börjat uppskatta mig själv mer. Att få ta sig vart som helst utan att ta hänsyn till någon annan är en skön känsla. Och jag slipper besvikelsen när en partner inte vill vara med eller ångrar sig i sista sekund.

Min duktighet håller i sig! Idag har jag tvättat i 4 timmar, lagat mat, ätit lunch och middag, vart hos mormor och skrivit ut papper, tagit en promenad ner till mammas jobb för att hämta papper och (!) kunnat hantera en motgång utan att bryta ihop. Jag är helt slutkörd just nu men är nöjd över dagen. Imorgon väntar tandläkare och besök hos socialen.

Nu ska jag fortsätta njuta av min oboy drink :)

Idag har jag varit hos min sjuksyrra, första gången sedan innan jag blev inlaggd. Vi pratade om allt praktisk som lägenhet, socialen, boendestöd, vårdplanering samt anmälan mot idiotläkaren på psykakuten, hon som hellre ville ha rast än att hjälpa mig. Så det kommer bli en avvikelserapport från min läkare och jag ska skicka en anmälan via patientnämnden eller nåt.

Efter mötet tänkte jag att det var lika bra att ta min förmiddags promenad, så jag gick från Kungsgatan upp till Valand för att käka lunch, sen vidare igenom Vasa allén upp till Skansen krona. Därifrån gick jag genom Haga och bort till Järntorget där jag hoppade på vagnen hem. Total tid ca 1 timma. Känner mig duktig! Och jag börjar uppskatta mitt egna sällskap mer och mer. Har börjat inse att man inte behöver en partner för att vara lycklig. I stället kan man nöja sig med sitt egna sällskap som aldrig bitchar och en KK så man får knullat ibland. Behöver ingen man för att sätta upp hyllor eller fixa tekniska grejer för det kan jag själv! Så det så!

Fy fan vilken ångest jag haft idag, i morgon gäller det. Tillbaka till verkligheten. På sätt och vis ska det bli skönt att komma hem, men jag hade nog hellre stannat ett par veckor till, för att bli ännu lite stabilare.

Idag har jag haft yrsel, ångest, panik känslor och allmänt hängig. Kommer sakna mina medpatienter och personalen. Nåja de flesta iaf. Har fått 30 mg oxascand och två attarax, inget hjälper. Nu önskade jag att jag hade kvar Dragonslayers godisbit och mitt Theralen. Nu har jag inget och jag känner hur ångesten klamrar sig fast och gnagandet har övergått till hårt bankande innifrån. Hade jag bara haft någon form av riktig ångestdämpning så hade det vart lugnt. Blir nog att blanda oxascand med alkohol, iaf på Rigaresan.

Fy fan va jobbigt detta är!

Har pratat lite med min vän och jag har även gjort ett matchande armband till halsbandet jag gjorde. :)