På ett sätt känns det som det inte hänt så mycket sen sist, och det kanske det inte har, men det kommer hända saker. Till veckan som kommer så ska jag sätta igång att ringa till försäkringskassan för att se hur jag ska gå till väga för att börja arbetsträna. Jag tror verkligen att jag är redo. Om inte annat så är jag redo att börja tjäna pengar igen. Det kommer jag visserligen inte göra under perioden som jag arbetsprövar men förhoppningsvis får man ett jobb efter ett tag.

Har analyserat mig själv lite grann det senaste när det kommer till arbeten. Har kommit fram till att jag ofta fäster mig väldigt hårt vid någon och när den personen slutar eller nåt så tappar jag all lust att jobba och jag blir väldigt osocial mot alla andra. Enda stället som det inte var så på var mitt fotojobb jag hade för ett par årsedan.

Men jag ska börja träffa en psykolog i höst så då får jag väll ta upp det med honom/henne och se vad som sägs.

Är lite stressad över Dubai resan som jag ska åka på i början på november. Det fattas ca 10 000 spänn. Visserligen kan nog brorsan avvara 2 000 så jag har betalat resan i af. Men resterande 8 000 har jag ingen aning om hur jag ska få fram. Men som jag alltid säger, det löser sig.

På fredag så ska jag äntligen få träffa alla mina brudar på en och samma gång igen. Senast var när jag blev inlagd i mars. Nästan 6 månader sedan. Hoppas denna veckan går fort!

Igår bakade jag asgoa Maple Syrup apple muffins. Inget socker och inget fett i. Hade lite socker i äpplena så dom skulle safta till sig. Kanske skriver ner receptet här nån gång men just nu orkar jag inte.

Läste mitt förra inlägg, kommer inte ihåg alls vad jag syftade på, men det lät bra :)

Har varit ensam i nästan 2 veckor nu och först nu märker jag att huvudet är på rätta stället. Har diskat och plockat lite varje dag utan motstridigheter. Och jag känner mig allmänt stabil. Inget behov av att MÅSTE ha sällskap som det har varit tidigare. Men jag har slarvat med promenaderna och sömnen. Men jag orkar inte älta det, det är ingen ideé.

Kollade precis på Girl, Interrupted. Har sett den flera gånger tidigare men denna gången var det annorlunda, för jag har varit där, inlagd, medicinrundorna, de allmäna utrymmena, de sporadiska utbrotten från någon. Jag kunde dra en del paraleller från Winona Ryders karaktär. Lite skev verklighetsuppfattning och ett stort behov av uppmärksamhet från det motsatta könet. Men när jag tänker tillbaka på det jobbiga så känns det som att det bara är ett minne, ett minne som jag alltid kommer bära med mig men som inte längre kommer styra mitt liv.

Ett tecken på mitt tillfrisknande är kvällarna. Jag brukar vara jättenere på kvällarna och det brukar kännas som en annan dimension eller nåt. Men de senaste nätterna har det vart hur lugnt som helst inom mig. Inga jobbiga känslor, ingen dödsångest och ingen självömkan. Jag kan inte förklara helheten, den bara känns annorlunda. Och det känns fantastiskt. Fast mina känslor är fortfarande ganska bedövade men de obehagliga känslorna är i princip borta.

Satt ju och drack lite vin igår, kände mig inte påverkad alls. Hade fått i mig 3/4 av en flaska och råkat ätit 30 mg Oxascand under dagen mot ångest. Fick exakt samma biverkningar som jag skulle fått av nåt starkare benzopreparat, minnesförlust och märklig aktivitet under natten. Vaknade nämligen av att ett halvt vinglas var utspillt på golvet och det låg godispapper överallt... Kommer inte ihåg att jag ätit nått godis, och hur lyckas jag välta ett vinglas men inte en vattenflaska som stod brevid? Skumt!!

Har inte hört nåt från min vän, hoppas verkligen att personen mår bättre!!!

Fy fan vilket dygn!! Det började igår i torsdags då jag får ett sms "radera mitt nummer, det finns inte mer" Trode först att nummret hade bytts, men sen får jag ett sms där det stå "glöm att du träffat mig, jag har aldrig funnits" tyvärr sov jag när jag fick det sista. När jag vaknade på morgonen och såg detta så försökte allt i min makt för att få tag på personen i fråga. Det jag får tillbaka är ett förklarande att personen är vid liv och fick en ordentlig dipp. Hoppas personen söker hjälp, jag ringde polisen men har ingen aning om vad som händer. Får inte tag på personen nu. Har gråtit till och från hela dagen. Det smärtar mig så mycket, samtidigt blir jag förbannad över att jag får den tyngden på mig när personen vet att jag är inlagd.

På ronden idag pratade vi om permissioner och framför allt Rigaresan. Jag fick uppfattningen att om jag väljer resan så förlorar jag min vårdplats, men eftersom läkaren varken kan eller förstår svenska så förmedlar hon saker felaktigt. Till slut fick jag reda på att jag ändå skulle skrivas ut. Kunde hon inte bara sagt det?? Det hin snackade om var ett vårdplanerings möte, och hur fan ska jag veta att det innebär att jag ska bli utskriven...

Nu sitter jag mig hemma hos en vän och passar hennes katter eftersom jag har nattpermission. Meningen var att KKet skulle vart med, men det gick inte. Så nu sitter jag med jobbiga känslor. Men jag tog ett par bra beslut idag. Har suttit i ca 3 timmar och gjort ett halsband. (Det tog visserligen 2 timmar att få i ordning på vajern, plusatt sätta på vajerlåsen. Jag blev ändå nöjd. Sen har jag köpt töjgrejer till mina öron. Så i stället för att "icke godkänt" skada mig själv så töjer jag ut mina hål i öronen i stället. Tycker jag och de flesta andra är en bättre lösning.

Men just nu sitter jag och lyssnar på Leonard Cohen, dricker vin och töjer mina öron. Bra grejer. Men jag känner mig helt tom fast ändå jätteledsen. Ända känslan som finns, annars är allt skit.

Som jag skrev i morse så har jag varit riktigt irriterad idag. Samtigt som jag kännt mig extremt tom, ledsen och stressad. Det där med boendet är ett stort problem. Alla pratar om att det är en ohållbar situation, men än så länge har jag inte fått nåt förslag på lösningar trots att AT läkaren skulle ta upp det med överläkaren. Samtidigt känns det som att jag kommer bli utskriven i veckan... Men samtidigt inte. Om jag nu får stanna så känner jag mig stressad över Rigaresan... Kommer jag få åka, måste jag säga vad jag ska göra under en 3 nätters permiss? Såå stressad, och ledsen, eller uppgiven snarare... Jaja det kanske löser sig, eller inte...

Igår, Tisdag, hände väll egentligen inget speciellt, målade lite, gjorde allt för att hålla mig vaken på dagen vilket resulterade i att jag somnade innan 22 och vaknade strax efter 4 idag.

Innan jag gick och lade mig igår så kollade jag och två andra på första avsnittet på tredje säsongen av Game of Thrones. Idag ska vi fortsätta :)

När jag hade vaknat idag låg jag ett tag och funderade på om jag skulle somna om eller gå upp. Medan jag funderade på det fick ja en snilleblixt!

För ett par dagar sedan fick jag ett custom made halsband av en patient här. Det är ett hängkroks grej som man kan hänga en berlock eller nåt i. Jag har haft sjuktsvårt att komma på vad jag ska hänga där. Men nu på morgonen kom ideén, ska hänga en medicinkopp där så jag kan ha mina salivtabletter där. Perfect!

Idag känner jag att jag kommer ha svårt att vara trevlig, är såååå irreterad redan nu och jag har varit vaken i 3 timmar...

I helgen har tomhetskänslorna tagit övertaget, plus att manma var här igår och sa att hon är på gång och eventuellt få en mindre lägenhet. Superstressad tills tomheten tog över. Orkar inte med sånt nu. Varför var hon tvungen att dra upp det när jag är här inne?

Min mun, hals och tunga håller på att torka ut. Det gör svin ont! Sätter dessutom i halsen hela tiden.

Efter rullstols incidenten fick jag ett snyggt blåmärke...

Idag fortsatte jag att måla i hobbyrummet. Jag var själv med stängd dörr. Att slippa allas tjöt var underbart. Fick gjort ett par nya teckningar. Även om jag inte är speciellt bra så tycker jag om det. En av mina bästa vänner här lyssnar konstant på en låt som heter Dragonslayer, målade en teckning till honom som han satte upp på utsidan av sin ytterdörr.

Skulle nog träffat sjukgymnasten idag, men glömde helt av tiden...

Dagen började ok. Inget speciellt. Varken bra eller dåligt. Har suttit i hobbyrummer störredelen av dagen och målat lite. Helt underbart!!

Träffade läkaren också, som vanligt fattar dom inte vadman säger till dom. Det slutade med att jag fick reda på av en sjuksyrra att dom sängt min oxascand från 15 mg till 0,5 mg. Inte ens 15 mg funkar på mig... Så jag bröt ihop för tanken på att inte kunna ta mina ångestdempande när jag behöver gör mig galen!! Men underbara syrran som jobbar idag ska fixa detta. Hon är grym!!

Upptäckte i morse att jag haft en till "photoshoot" i natt. Igår hade vi "godis kväll" detta innebar för mig 5 t st 0,5 Iktorovil, 2 Attarax och 1 Oxascand. Eftersom jag fortfarande inte tål Benzo så var det oundvikligt att nåt sånt skulle hända. Men det är så skönt att koppla bort ibland.

Bilderna blev väldigt barnförbjudna och inte alls lika fina som de förra.

Klockan är bara 10.17. Trodde klockan var 12 åtminstånde. Idag ska jag trägga läkaren, hoppas hon är bättre än alla andra läkarnötter som är på avdelningen.

Igår kväll hade vi jättemysig, vivar fyra stycken som satt i vår modul och bara tjöta och käka Iktrorivil. De tabletterna gav mig ingenting, förutom att jag inte kommer ihåg att jag lade mig i sängen.

Tydligen kommer det bli yttligare "godis"häng ikväll då en av grabbarna eventuells ska bli farsa mot sin vilja...

Annars är läget ostabilt, lättirreterad, ångesladdat och tomhet. Tomheten är nog värst. Men jag har fixat lite roliga spel till telefonen iaf!

Som jag skrev tidigare hade jag vart väldigt kreativ i natt. Men fick höra av en av sjuksyrrorna att när nattpersonalen kollade till mig så satt jag och sminkade mig, kl 2 på natten, och dom lämnar mig. Det kan jag tycka är lite konstigt. Men det är fan läskigt att inte komma ihåg, allt är så luddigt och det känns som en dröm. Weird!

Igår var en ganska ok dag. Inget speciellt hända. Käkade och var ute på en 30 min promenad. Men på kvällen så fick jag 3 zodipiem av en patient. Dessa tabletter har jag tidigare har jag hallucinerat på. Jag tog 2 utav dom. Blev jättetrött men gick också upp i en hypomani. Det innebar att jag satte mig att sminka mig i 2 timmar.

När jag vaknade så kommer jag inte ihåg någonting, trode att jag drömt allt. Därefter kollade jag min mobil och ohjo visst hade jag sminkat mig, fotat och redigerat. Och jag lyckades också tvätta bort allt smink innan jag somnade. Benzo är verkligen inte bra för mig...

Efter6 dagar på avdelningen har jag genomgått olika stadier i min sjukdom, jätteglad och pratsam till att vända totalt och kasta saker i väggen av ilska. Eftersom jag är mitt emellan två poler nu så svänger det otroligt mycket i humöret och det allmänna tillståndet.

Det finns en del sköna människor här, men man orkar bara med dom en kort stund åt gången för dom är sååå hyper. Jag ligger för det mesta i mitt soliga fönster och lyssnar på musik. Blir otroligt lugn av det och kan stänga ute omvärlden.

Men idag kom omvärlden på besök, räkningarna... Mamma är jättesnäll som hjälper mig, men hon har inte förstått hur det görs eftersom jag och exmaken fortfarande delar på vissa räkningar. Försökte förklara för henne i telefon men hon kopplade inte, började få panik. Så hon kom hit idag ist. Satt och skakade av ångest och ilska för hon förstod inte. Ligger 5000 back denna månaden och det förväntar jag mig absolut inte att hon ska betala. Men hon lade typ skulden på mig så jag kände mig astaskig.

Oh well, det brukar ju vara så, jag är svarta fåret i familjen och det är sån omständighet att jag ligger inne och tar hand om mig själv. Från och med nu är inga familjemedlemmar välkomna. Men i morgon får jag besök av en liten snygging som jag träffade för nån vecka sedan. Hehe vet hur det låter, men han bodde hos mig i 3 dagar så man kan säga att vi är polare. Ska bli mysigt att få krama honom igen!!