Efter6 dagar på avdelningen har jag genomgått olika stadier i min sjukdom, jätteglad och pratsam till att vända totalt och kasta saker i väggen av ilska. Eftersom jag är mitt emellan två poler nu så svänger det otroligt mycket i humöret och det allmänna tillståndet.

Det finns en del sköna människor här, men man orkar bara med dom en kort stund åt gången för dom är sååå hyper. Jag ligger för det mesta i mitt soliga fönster och lyssnar på musik. Blir otroligt lugn av det och kan stänga ute omvärlden.

Men idag kom omvärlden på besök, räkningarna... Mamma är jättesnäll som hjälper mig, men hon har inte förstått hur det görs eftersom jag och exmaken fortfarande delar på vissa räkningar. Försökte förklara för henne i telefon men hon kopplade inte, började få panik. Så hon kom hit idag ist. Satt och skakade av ångest och ilska för hon förstod inte. Ligger 5000 back denna månaden och det förväntar jag mig absolut inte att hon ska betala. Men hon lade typ skulden på mig så jag kände mig astaskig.

Oh well, det brukar ju vara så, jag är svarta fåret i familjen och det är sån omständighet att jag ligger inne och tar hand om mig själv. Från och med nu är inga familjemedlemmar välkomna. Men i morgon får jag besök av en liten snygging som jag träffade för nån vecka sedan. Hehe vet hur det låter, men han bodde hos mig i 3 dagar så man kan säga att vi är polare. Ska bli mysigt att få krama honom igen!!