På ett sätt känns det som det inte hänt så mycket sen sist, och det kanske det inte har, men det kommer hända saker. Till veckan som kommer så ska jag sätta igång att ringa till försäkringskassan för att se hur jag ska gå till väga för att börja arbetsträna. Jag tror verkligen att jag är redo. Om inte annat så är jag redo att börja tjäna pengar igen. Det kommer jag visserligen inte göra under perioden som jag arbetsprövar men förhoppningsvis får man ett jobb efter ett tag.

Har analyserat mig själv lite grann det senaste när det kommer till arbeten. Har kommit fram till att jag ofta fäster mig väldigt hårt vid någon och när den personen slutar eller nåt så tappar jag all lust att jobba och jag blir väldigt osocial mot alla andra. Enda stället som det inte var så på var mitt fotojobb jag hade för ett par årsedan.

Men jag ska börja träffa en psykolog i höst så då får jag väll ta upp det med honom/henne och se vad som sägs.

Är lite stressad över Dubai resan som jag ska åka på i början på november. Det fattas ca 10 000 spänn. Visserligen kan nog brorsan avvara 2 000 så jag har betalat resan i af. Men resterande 8 000 har jag ingen aning om hur jag ska få fram. Men som jag alltid säger, det löser sig.

På fredag så ska jag äntligen få träffa alla mina brudar på en och samma gång igen. Senast var när jag blev inlagd i mars. Nästan 6 månader sedan. Hoppas denna veckan går fort!

Igår bakade jag asgoa Maple Syrup apple muffins. Inget socker och inget fett i. Hade lite socker i äpplena så dom skulle safta till sig. Kanske skriver ner receptet här nån gång men just nu orkar jag inte.

Läste mitt förra inlägg, kommer inte ihåg alls vad jag syftade på, men det lät bra :)

Har varit ensam i nästan 2 veckor nu och först nu märker jag att huvudet är på rätta stället. Har diskat och plockat lite varje dag utan motstridigheter. Och jag känner mig allmänt stabil. Inget behov av att MÅSTE ha sällskap som det har varit tidigare. Men jag har slarvat med promenaderna och sömnen. Men jag orkar inte älta det, det är ingen ideé.

Kollade precis på Girl, Interrupted. Har sett den flera gånger tidigare men denna gången var det annorlunda, för jag har varit där, inlagd, medicinrundorna, de allmäna utrymmena, de sporadiska utbrotten från någon. Jag kunde dra en del paraleller från Winona Ryders karaktär. Lite skev verklighetsuppfattning och ett stort behov av uppmärksamhet från det motsatta könet. Men när jag tänker tillbaka på det jobbiga så känns det som att det bara är ett minne, ett minne som jag alltid kommer bära med mig men som inte längre kommer styra mitt liv.

Ett tecken på mitt tillfrisknande är kvällarna. Jag brukar vara jättenere på kvällarna och det brukar kännas som en annan dimension eller nåt. Men de senaste nätterna har det vart hur lugnt som helst inom mig. Inga jobbiga känslor, ingen dödsångest och ingen självömkan. Jag kan inte förklara helheten, den bara känns annorlunda. Och det känns fantastiskt. Fast mina känslor är fortfarande ganska bedövade men de obehagliga känslorna är i princip borta.