I morgon ska jag även tvätta, mellan 20-00 och även festa lite. Min tanke ikväll var att om jag tvättar i natt så slipper jag stressa till krogen i morgon. Tankarna har gått fram å tillbaka hela tiden. "Jag tvättar i natt så är det lugnt i morgon" "ne jag orkar inte, tvättar i morgon" så är det typ 50 gånger i minuten. Jag kan inte tänka klart, jag har ingen energi men vill så mycket. Fyyy vilken ångest. 

Bara så här låter det inte så jobbigt kanske. Men det är som att jag har två personer i huvudet som bråkar om vad jag ska göra. Jag, har inget att säga till om alls. Känner mig otroligt svag nu. 

Jag är så imponerad av människor som "bara" gör saker, som pushar sig själva. Jag besitter inte den förmågan. Mitt undermedvetna kan hitta på de verse olika anledningar till att inte göra nåt och då kan jag inte stå emot det. Det är nästan som en tvångstanke, fast tvärt om. Folk med tvång brukar ju utföra olika saker för att slippa ångest, för mig är det tvärt om nästan. Om jag inte gör vissa saker så slipper jag ångesten. Men själva handlingen sen, när jag inte gör vad jag ska göra, så släpper ju inte ångesten utan den blir värre.

Flummigt värre, ja. Men så är det. Kanske är bättre i morgon. Men i natt blir det ingen tvätt i alla fall. 

Dagen har vart mysig men om jag hade fått välja helt själv hade den sett lite annorlunda ut.

Som vanligt så gjorde jag färdigt min tårta som innefattade smakerna, hallon, vit chokladmousse och choklad/chilli mousse. Den blev bättre än vad jag trodde. Sen gick jag och mamma upp till mormor med tårtan och cheesecaken som jag också gjort. Fikade, det var mysigt. Sen åkte jag och mamma till staden och kollade på "Captain Phillips", sjuuukt bra film! Sen gick vi till mitt favorithak och tog ett par öl. Jag kände att jag egentligen ville stanna kvar, men morsan vägrade låta mig stanna själv, så vi gjorde som planerat och gick och mötte upp min bror vid hans jobb. Sen åkte vi hem.

Jag har vart jättetrött hela dagen, haft humörsvängningar och mega ångest till å från. Mycket på grund av resan. Men jag kände också att jag behövde vara själv, vilket jag inte fick, förens nu. Stängde in mig på mitt rum direkt. Så skönt.

Denna veckan kommer vara kaos, och det är enbart för att jag vill visa för mormor att jag finns där för henne. Ok, det handlar om en förmiddag, men för mig blir det lite dumt. Det innebär alltså att i morgon måndag ska jag följa med min mormor till sin sjuksköterska och sen hjälpa henne och handla lite. Kan tyckas vara ojobbigt. Men med mitt humör och ångesten så hade jag behövd den dagen "ledigt". Och på tisdag ska jag först till psykologen, sen optikern, sen tvätta och sen träffa en polare på mitt hak. På onsdag ska det packas och hjälpa min bror med hans katter som ska vara hemma hos mamma under tiden som vi är borta. Mycket självförvållat jag vet, men så är det helt enkelt. Jag kommer förhoppningsvis vara så trött att jag inte reagerar på att jag ska flyga. (Har blivit lite rädd för att flyga det senaste). Äsch allt ordnar sig!

Ser fram emot resan jättemycket, känns väldigt overkligt och jag har en känsla av att jag inte kommer vara där. Svårt att förklara, men det känns som att det inte är meningen att jag ska följa med egentligen. Skulle kunna vara att flyget blir stoppat av stormen, eller att nån blir sjuk, eller (ta i trä) att planet störtar och det är det sista jag gör. Jag kan helt enkelt inte se mig själv på den här resan. Jätteskumt jag vet, men så känner jag.

Nu ska jag sova, är otroligt trött.

Hur kontrollen kommer in i det här är att vanligtvis så skulle jag blivit så exalterad att jag skulle gått in i ett hypomaniskt tillstånd. Visst jag känner av några fysiska symptom som skakningar och hjärtklappning. Men i huvudet är det helt lungt och tyst. Har lite dålig koncentration, men det har jag i vanliga fall också. Om det är självkontroll eller mediciner det vet jag inte, jag bryr mig inte, för det funkar! 

Tänkte bara dra snabbt min analys när det kommer till viktminskningen. Först å främst så har jag i stort sätt slutat dricka Cola. Jag rör mig mer, äter bättre och oftare. (Inte alltid) och mina mediciner samverkar bra vilket gör att min sköldkörtel fungerar som den ska vilket innebär en normal ämnesomsättning. Snacka om glädje! Vill fortfarande gå ner 10 kg till. Men för stunden är jag så himla glad att min kropp håller sig i schack.

Jag är så glad!

Ang reseförbudet så är det löst. Min handläggare på f-kassan ringde och förklarade att eftersom inte rehabiliteringen är igån ännu så behöver jag inte bry mig om det alls. Men jag har ändå papper på att ansökan blev godkänd. 

Nu är det 9 dagar kvar till min födelsedag. Jag brukar alltid vilja fira på själva dagen men i år blir det annorlunda eftersom att jag fyller på en söndag. Men fredagen innan kommer iaf mina brudar. Förhoppningsvis alla iaf. Sen tänkte jag fira med brorsan eller barndomsvännen på själva dagen, men båda jobbar så det suger. Vill verkligen göra nåt speciellt, eller iaf nånting på min dag. Mamma ställde in sin spadag för min skull fastän jag inte bad henne. Jättegulligt, men jag tänkte mig mer att gå ut och ta ett par öl och slappa. Känns som att jag måste anstränga mig lite när jag är med morsan. Eller så drar jag med henne till mitt hak och fixar nån bikersnubbe till henne. Och med henne i hälarna så kanske jag håller mig lite mer i skinnet. Hmmm bra plan kanske :)

Och om exakt 14 dagar är jag i Dubai. Det känns så overkligt. Samtidigt är jag sjukt nervös över hur det kommer gå med pappa. Jag är ju ganska spontan av mig och kanske vill freestyla lite där nere, men med pappa så är det omöjligt. Men jag har sagt till honom att jag kanske gör nåt själv nån gång. Hoppas han kan respektera det och inte behandla mig som ett naivt hjälplöst barn. Och det värsta är att han har skrivit ett kontrakt, ja ett kontrakt på hur alla ska betee sig. Och massa annan skit. Det är såååå fånigt, men för att hålla pappa nöjd så får jag väll (som vanligt) bita mig i tungan.

Nu ska jag planera min födeledagstårta som jag alltid gör på min födelsedagsmorgon. :)

Nu fick jag precis ett samtal från min sjuksyrra och det var inte bra nyheter. Enligt f-kassa. Får jag inte resa utomlands. Så nu ska min läkare övertyga f-kassan om att det tillhör min rehabilitering och jag måste ansöka om godkännde om att få resa. Fick lite panik, men nu sitter jag och ska skicka in alla uppgifter. Hade detta hänt för 3 eller 4 månader sedan hade jag brutit ihop. Men jag blir bättre och bättre. Att klara av en motgång utan att bli apatisk är stooort!

Anledningen till att jag är irriterad är på grund av mitt kk. Jag fattar ju att han knullar andra, det bryr mig inte alls om. Men för en och en halv vecka sedan frågade jag om han ville ta en öl. Och då svarar han med, jag ska träffa en tjej vid 17 tiden så vi får se vad som händer där. Kul för honom, men jag vill inte veta! Han kunde sagt att han skulle träffa en polare eller vad som helst. Så jag blev rejält avtänd. Sen hörde han inte av sig på hela veckan. Jag messade honom igår och då var det som att vi inte kände varandra. Nu lägger jag honom på hyllan. Dessutom har han aldrig lyckats få mig att komma och han får inte upp kuken efter två öl. Dags å hitta nån roligare! :) Kanske ska träffa mig någon yngre, dom får upp kuken iaf. Fan va elak jag är, men så är det!! 

Just nu håller jag på med ett experiment på mitt hår. Om jag lyckas så kommer det bli så jävla snyggt. Här kommer en teaser!