Äntligen har jag fått lättat hjärtat och det känns så bra. Det är nog första gången i hela mitt liv som jag tagit för mig på det sättet. Det finns liksom inga frågetecken kvar. Jag börjar bli riktigt stark i mig själv tror jag även om jag vacklar ibland. Att gått igenom det jag gått igenom så har det funnits två alternativ, slänga in handduken eller resa sig ur askan och tackla allt som livet slänger åt mig. Är glad att det blev det sist nämnda. I och för sig så har det aldrig funits något annat val för mig. Har hört från så många vänner att dom tycker att jag är så stark och att dom är imponerade över min kämparglöd. Och det är först nu jag börjar förstå vad dom menar. Det är så lätt att ge upp, men skam den som ger sig. Nu säger jag inte att jag är "botad" men 75% av tiden är faktiskt ganska bra. Dom resterande 25% får jag nog kämpa lite mer med, men jag är på väg. Och jag ser fram emot att arbetspröva till hösten. Funderar på skoaffär. Problemet är ju när jag får mina finnar/bölder så vill jag inte visa mig för folk. Ta i trä så var det länge sedan jag hade några bölder och de få finnar jag haft har gått att maskera. Idag har varit en bra dag, en helt vanlig bra dag där jag fått gjort allt jag behövt göra. Underbart!

Ibland kan jag tänka att jag inte hade vart jag utan min sjukdom. Men ibland gör sig verkligeten påmind. Idag är en sån dag. Har börjat inse mina begränsningar. Jag kommer troligtvis aldrig kunna jobba heltid och framför allt inte med sånt som jag är intresserad av. Har det senaste börjat inse på riktigt hur min situation ser ut. Jag är snart 27 år och det känns som att mitt liv är över. Samtidigt som det känns som att det känns som att jag är 17 igen och väntar på att få det där jobbet som kommer göra att jag så småning om får en lägenhet. Och då kan jag starta mitt liv på riktigt. Men då kommer jag ihåg, jag har vart 17, har haft ett par lägenheter och ett par riktigt bra jobb. Och nu sitter jag här och är i princip körd. Jag kommer få hanka mig fram hela mitt jävla liv med denna jävla sjukdomen som aldrig lägger sig i vilostånd, vilket den ska enligt böckerna. Hur länge ska detta skovet pågå? Inte nog med det så har det påverkar relationer i min närhet. Vilket är det absolut värsta. Min mormor som ska förstå mig fattar ingenting, de ytligare vännerna tror att jag är party party hela tiden, för det är den sidan jag visat, den enda sidan. De närmaste försöker men deras tålamod och tolerans börjar tryta. Som min barndoms vän som inte hört av sig på ett par veckor efter att den fått reda på att jag berättade för en gemensam vän att hans sambo vart otrogen mot honom. Min vän har i två års tid tyckt och sagt att det är så synd om honom och att den inte kan se honom i ögonen. Så jag tog beslutet att berätta för honom. Och min vän tog det betydligt värre än vad han gjorde. Och det enda min vän kunde tänka på var om den skulle få skit för det. Varför skulle hon det? Det var ju jag som berättade det. Och nu har jag inte hört av den. Jag är 100% säker på att den skyller på att jag är "sjuk" men fy på mig och jag skulle nämna nåt om min sjukdom. Då heter det att jag "gömmer" mig bakom den. Medan det faktiskt är en förklaring på otroligt många situationer. Men detta, ne du, detta står jag 100 % bakom och mina åsikter/etik/moral har INGENTING med min "sjukdom" att göra. Jobbigt att hela tiden behöva försvara sig. Det är också jobbigt med de som inte orkar vara med mig för att jag har problem. Jag förstår, mitt äktenskap krashade på stor grund av det. Svårt för mig bara att förhålla mig till det. Att acceptera det framför allt. Men jag får fortsätta kämpa och hoppas på att allt faller på plats så småning om. Det viktigaste är ju att jag blir frisk och kan ta hand om mig själv. Borde sluta lägga min energi på saker jag inte kan förändra och istället lägga på energin på saker jag KAN förändra. Med lite insperation från en vän så blir detta min nya strategi.

Om det finns nåt här i världen jag skulle vilja vara utan så är det dammsugare. Jag HATAR dammsuga. Men det är enbart på grund av dessa högt låtande sladdälskande dammsugarjävlar. Det finns inget värre än att vakna upp på ganska bra humör och ladda inför att städa sin lilla vrå. Tar fram dammsugaren och stoppar in sladden i uttaget. Börjar bra, inga konstigheter, men sen när man ska in under sängen då är allt åt helvete. Sladden räcker inte, alla möbler omkring är i vägen och man når inte som man ska under sängen. Måste lägga mig på mage eftersom att röret är stenhårt och vägrar samarbeta. Ligger på mage med en en meter hårt rör och får inte rätt tyngd på munstycket så det vänder sig så att jag helt plötsligt dammsuger i luften. Gaaah. Sen fortsätter jag utanför rummet, hyfsat irreterad, men dammsugaren vägrar att röra sig, jävla tröskel. Och då drar jag i dammsugaren och får den på foten, såklart. Då ger jag mig, svär och slänger dammsugarröret i golvet, dammsugaren har åter igen vunnit och mitt hyfsat goda humör är som uppsuget. Jävla dammsugare!

De senaste dagarna har varit jäkligt bra. Har umgåtts men en av mina närmaste brudar och kollat på hennes nya katt. I lördags var jag på bio med mamma och brorsan, vi kollade på filmen där en av mina gamla högstadie/teaterpolare har huvudrollen. Inte nog med att den personen var med, själva filmen var faktiskt riktigt bra. I söndags åkte jag och mamma ut på en av öarna i skärgården, det var riktigt mysigt. Fick dock en liten flipp innan vi åkte så jag tog en time out på 30 min, sen var jag människa igen. Och igår, måndag, så var jag och brorsan hos pappa och grillade hamburgare med farmor och farfar. Det var mysigt men det känns hela tiden som att jag blir pikad av pappas tjej hela tiden. Måstehela tiden försvara mig. Men igår så kollade jag inte ens på henne.

Idag skiner solen igen och jag sitter på balkongen och njuter av värmen. Har skött min "to do list" till punkt och pricka. Nu pratar jag inte om mitt aktivitetsschema utan saker som måste fixas akut. Fast just nu är jag ganska seg, har sovit lite knasigt i natt. Somnade innan 23, vaknade vid 3 tiden och kunde inte somna om. Somnade tillslut vid 8 tiden och blev väckt vid 11 tiden av mitt boendestöd. Har bara en sak kvar att göra idag. Åka ner till stan och hämta brorsans present sen är jag klar för dagen. Yaaay!

Mamma är jättesnäll och hjälper mig med jättemycket allt möjligt. Idag till exempel ringde hon till soc och tjötade om boende till mig. Verkligen jättegulligt. Men de uppgifter hon fick var inget nytt för mig och jag trodde först hon pratade om nåt som jag missat. Men när hon väl kom fram till vilken avdelning på soc hon pratade om så försvann allt hopp. Den avdelningen hon pratade om, den var jag på för över en månad sedan och fick besked om att jag i princip är körd. Jag berättade det för mamma men hon har väll glömt av det.

Anledningen till att jag får sån ångest av detta är för att jag redan har bearbetat det mötet som jag var på och att mamma lägger fram det som att det var nåt som var helt missat. Hon började till och med prata om hur mitt boende stöd borde informerat mig om detta. Detta sa hon innan hon berättade vilken avdelning det var. Så först får jag upp förhoppningarna för att sedan förlora hoppet inom 5 min.

Som sagt mamma vill bara väl, men det förstör mig. Hon har till och med skrivit till Fredrik Reinfelt. Jag tycker ju visserligen att hon borde börjat med lokalpolitikerna. Men jag börjar känna att hon vill ha mig här ifrån, jag menar hon skriver till statsministern om hur jag måste ha en bostad. Vet att hon troligtvis inte menar att jag MÅSTE flytta snart men det är så jag känner när hon gör alla dessa saker som jag redan har koll på.

Sen har min sömn vart helt konstig det senaste. Idag vaknade jag kl 15.30. Och jag har vaknat runt den tiden hela veckan. Väldigt frustrerande. Och jag somnar inte speciellt sent heller. Skumt!

Nu är det 1 månad sedan jag gjorde ett inlägg här.

De största sakerna som hänt är nog boendestöd, förlorat mobilen samt Metaltown.

Tänkte att jag skulle gå igenom allt på ett så smidigt sätt som möjligt. Ok, here we go!

Boendestöd:

Har nu blivit beviljad boendestöd genom kommunen. Min tanke var att kunna få stöd de gånger jag behöver komma iväg på alla olika läkarbesök, möten på soc och liknande men tydligen inte. Har blivit tilldelad en person på tisdagar och torsdagar ca 1timma varje gång. Mitt boendestöd är en kvinna i 50 års åldern och vill mest sitta å tjöta. Jag får inget gjort med henne. Har haft två olika vikarier och dom var helt underbara. Den ena följde med mig när jag tog mina prover och den andra som jag ska ha i ett par veckor klickade det med direkt. Vi fungerar typ på samma sätt när det kommer till söka upp skådisar/regissörer/filmer. Vi tycker om samma sorts filmer och Har varit i samma länder i princip. Vi snackade bort 1 1/2 timme och bestämde att nästa vecka ska vi hämta min cykel och ta hem den. Skönt å slippa gå 7 km själv. :)



Förlorad mobil:

För två veckor sedan var jag ute med en vän som jag inte träffat på 5-6 år. Drack som vanligt, ca 5 öl men flippade totalt pga min nya medicin som jag inte druckit med innan. Dom byxorna jag hade på mig har väldigt ytliga fickor och när jag var på toa ramlade troligtvis mobilen ur fickan. Som tur var hittades fodralet med mitt bankkort och idkort. Jävligt korkat av mig! Jag grämer mig som tusan. Och det visade sig att morsans försäkring inte täckte en bort tappad mobil. Så jag fick ta ett till abonnemang så jag kunde få en till mobil på avbetalning. Surt som tusan, men jag måste ju ha en telefon. Och nu i efterhand kom jag på att jag kunde tagit en Iphone 4 ist för en 5a... Men nu är det försent. Men jag ska kolla upp det så att jag kanske kan spara lite cash. Ska ringa nu direkt!!

Den dealen jag har nu är den mest kostnadseffektiva visade det sig. När jag kom hem till brorsan efter kvällen så spydde jag ner hela hans kök i sömnen. Är glad att jag inte var själv, det hade nog slutat jävligt illa. Jag blev livrädd!



Metaltown:

Så jävla bra! Såg alla band jag ville se förutom tre stycken.

Jag och brorsan bodde med våra vänner i Eldrimner och det dök upp massa sköna grannar. Vi hade jätteroligt i campet och framför scenerna.

Jag jobbade ett 12 timmars pass innan festivalen. Trodde att jag skulle vakta en grind hela natten, men det visade sig att vi skulle patrullera området också. På en fyrhjuling :) Så jävla värt!! Mittandea pass gjorde jag på festivalens sista dag. Då satt jag brevid mixerbordet vid de två största scenerna och fick se ALLA banden på lördagen. Också jävligt värt, och slappt! Kommer nog försöka jobba där nästa år också.

Natten mellan lördagen och söndagen när jag jobbat klart så kommer jag till campet och då har en norska joinat oss. Det blev en väldans massa bärs skömt. Bärs betyder ju bajs på norska. Men sen hittade vi på egna ord som mycket väl hade kunnat vara norska.

Panzartax = Krokodil/Alligator
Fleskeponny = Flodhäst
Snurreplan = Helikopter

Sen var det ett par ord till som jag inte kommer ihåg just nu.

Jag märkte också att jag börjar bli bättre, jag tycker inte det är så jobbigt att göra saker själv som tex gå på konsert själv och framför allt, söker inte desperat bekräftelse hos män. Hoppas att jag fortsätter framåt.



Heja mig!!