Födelsedag

Idag fyller jag 27 år. Konstigt, nästan 30. Jaja.

Dagen har vart mysig men om jag hade fått välja helt själv hade den sett lite annorlunda ut.

Som vanligt så gjorde jag färdigt min tårta som innefattade smakerna, hallon, vit chokladmousse och choklad/chilli mousse. Den blev bättre än vad jag trodde. Sen gick jag och mamma upp till mormor med tårtan och cheesecaken som jag också gjort. Fikade, det var mysigt. Sen åkte jag och mamma till staden och kollade på "Captain Phillips", sjuuukt bra film! Sen gick vi till mitt favorithak och tog ett par öl. Jag kände att jag egentligen ville stanna kvar, men morsan vägrade låta mig stanna själv, så vi gjorde som planerat och gick och mötte upp min bror vid hans jobb. Sen åkte vi hem.

Jag har vart jättetrött hela dagen, haft humörsvängningar och mega ångest till å från. Mycket på grund av resan. Men jag kände också att jag behövde vara själv, vilket jag inte fick, förens nu. Stängde in mig på mitt rum direkt. Så skönt.

Denna veckan kommer vara kaos, och det är enbart för att jag vill visa för mormor att jag finns där för henne. Ok, det handlar om en förmiddag, men för mig blir det lite dumt. Det innebär alltså att i morgon måndag ska jag följa med min mormor till sin sjuksköterska och sen hjälpa henne och handla lite. Kan tyckas vara ojobbigt. Men med mitt humör och ångesten så hade jag behövd den dagen "ledigt". Och på tisdag ska jag först till psykologen, sen optikern, sen tvätta och sen träffa en polare på mitt hak. På onsdag ska det packas och hjälpa min bror med hans katter som ska vara hemma hos mamma under tiden som vi är borta. Mycket självförvållat jag vet, men så är det helt enkelt. Jag kommer förhoppningsvis vara så trött att jag inte reagerar på att jag ska flyga. (Har blivit lite rädd för att flyga det senaste). Äsch allt ordnar sig!

Ser fram emot resan jättemycket, känns väldigt overkligt och jag har en känsla av att jag inte kommer vara där. Svårt att förklara, men det känns som att det inte är meningen att jag ska följa med egentligen. Skulle kunna vara att flyget blir stoppat av stormen, eller att nån blir sjuk, eller (ta i trä) att planet störtar och det är det sista jag gör. Jag kan helt enkelt inte se mig själv på den här resan. Jätteskumt jag vet, men så känner jag.

Nu ska jag sova, är otroligt trött.








Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bipopulärt

Denna bloggen handlar om mig, min sjukdom och mina hinder genom livet. Kanske en och annan nageldesign också...

RSS 2.0