Mamma är jättesnäll och hjälper mig med jättemycket allt möjligt. Idag till exempel ringde hon till soc och tjötade om boende till mig. Verkligen jättegulligt. Men de uppgifter hon fick var inget nytt för mig och jag trodde först hon pratade om nåt som jag missat. Men när hon väl kom fram till vilken avdelning på soc hon pratade om så försvann allt hopp. Den avdelningen hon pratade om, den var jag på för över en månad sedan och fick besked om att jag i princip är körd. Jag berättade det för mamma men hon har väll glömt av det.

Anledningen till att jag får sån ångest av detta är för att jag redan har bearbetat det mötet som jag var på och att mamma lägger fram det som att det var nåt som var helt missat. Hon började till och med prata om hur mitt boende stöd borde informerat mig om detta. Detta sa hon innan hon berättade vilken avdelning det var. Så först får jag upp förhoppningarna för att sedan förlora hoppet inom 5 min.

Som sagt mamma vill bara väl, men det förstör mig. Hon har till och med skrivit till Fredrik Reinfelt. Jag tycker ju visserligen att hon borde börjat med lokalpolitikerna. Men jag börjar känna att hon vill ha mig här ifrån, jag menar hon skriver till statsministern om hur jag måste ha en bostad. Vet att hon troligtvis inte menar att jag MÅSTE flytta snart men det är så jag känner när hon gör alla dessa saker som jag redan har koll på.

Sen har min sömn vart helt konstig det senaste. Idag vaknade jag kl 15.30. Och jag har vaknat runt den tiden hela veckan. Väldigt frustrerande. Och jag somnar inte speciellt sent heller. Skumt!