Äntligen har jag fått lättat hjärtat och det känns så bra. Det är nog första gången i hela mitt liv som jag tagit för mig på det sättet. Det finns liksom inga frågetecken kvar. Jag börjar bli riktigt stark i mig själv tror jag även om jag vacklar ibland. Att gått igenom det jag gått igenom så har det funnits två alternativ, slänga in handduken eller resa sig ur askan och tackla allt som livet slänger åt mig. Är glad att det blev det sist nämnda. I och för sig så har det aldrig funits något annat val för mig. Har hört från så många vänner att dom tycker att jag är så stark och att dom är imponerade över min kämparglöd. Och det är först nu jag börjar förstå vad dom menar. Det är så lätt att ge upp, men skam den som ger sig. Nu säger jag inte att jag är "botad" men 75% av tiden är faktiskt ganska bra. Dom resterande 25% får jag nog kämpa lite mer med, men jag är på väg. Och jag ser fram emot att arbetspröva till hösten. Funderar på skoaffär. Problemet är ju när jag får mina finnar/bölder så vill jag inte visa mig för folk. Ta i trä så var det länge sedan jag hade några bölder och de få finnar jag haft har gått att maskera. Idag har varit en bra dag, en helt vanlig bra dag där jag fått gjort allt jag behövt göra. Underbart!