Sedan i tisdags har jag försökt att hålla låg profil och undvikt morsan, promenerat jättemycket för att komma bort. I fredags cyklade jag till min bror, 7 km. Kändes bra att åstakomma någon men jag känner mig tom i hela kroppen och huvudet. Sov hos brossan 2 nätter och jag märker att han är trött på mig. Känns som att det inte är någon som orkar med mig just nu, och jag förstår det, men jag vet inte hur jag ska hantera det.

Mina rutiner är obefintliga och jag har typ samma sovmönster som jag alltid haft. Har börjat ställa in saker igen av ingen anledning alls. Just nu känns det som att jag hamnat i en återvänds gränd. Vet inte hur jag ska ta tag i mig själv igen, vet inte ens om jag orkar.

I dag, måndag, ska jag till sjuksyrran och sen efter det kanske träffa mitt KK. Han skulle lämna tillbaka sin son och sen vara i stan en stund. Har visserligen inte hört något från han så jag vet inte ens om det blir av. Hoppas verkligen att det blir av! Även om vi inte kommer knulla så skulle det vara mysigt och vara nära honom.