Som sagt, kan inte kontrollera mina impulser och sitter nu på psykakuten med en underarm som är demolerad. Kan inte hjälpa det. Skrek på läkaren, jag är ALDRIG första prioritet. Någonsin. När fan ska ska dom ta mig på alvar. Utåt sett är jag glad trevlig och social, men det är tvärt emot i mitt huvud. Var tvungen att hota ta mitt liv för att dom ens skulle kolla min journal. Är inte suicidal men man behöver vara det för att bli hjälpt. Även om man inte är en nerknarkad idiot med abstinens så behöver faktiska jag också hjälp. Vill försvinna, men inte på DET sättet. Kommer alltid kämpa, men i helvete va man blir trött ibland!