Bra sömn

Åååh äntligen somnade jag i rimlig tid i natt och vaknade av mig själv 8.30. Sååå himla skönt. Nu hoppas jag bara att jag håller mig vaken hela dagen, har dock en känsla att det inte kommer gå så bra. Men men, skit samma.
 
Idag har jag även fått besked om 24 stipendier som jag har rätt att söka. Man kan tydligen söka "vanliga" stipendier som psykisk sjuk. Så av 24 stycken borde jag ju få minst ett godkännande. Och sen har jag ju sökt 2 fonder inom sjukvården som är 99,9% säkra att jag blir beviljad. Hoppas att flytet håller i sig.
 
Ekonomin denna månaden skulle kunna vara fucked up, räknade att när jag betalar alla räkningar så är jag 3800 kr back. Men jag har "klippt och klistrat" och kommer hamna precis på gränsen. Också helt underbart!
 
I morgon ska jag till min sjuksyrra och prata. Min pappa skulle på eget initiativ absolut följa med då, men när jag påminde honom idag så hade han glömt av det och ska på möten. Kan han inte ge sig snart? Var ju där i helgen 1 natt. Både han och hans sambo var på mig som två hökar. "Är du säker på att du kan vara med på resan, du måste sätta in pengar på mitt konto, får du åka iväg för försäkringskassan?" Hon: "Ni måste ha med er pengar, jag tänker inte betala för någon annan än mig själv (upprepande 3 gånger)"
 
För det första: "Ja jag kan hänga med på resan, behöver nått att se fram emot. Pengar löser sig alltid. Kommer få klump summor under hela våren och dom pengarna går till resan. Ang. försäkringskassan så brukar dom godkänna sånt som hjälper en till tillfrisknandet, men förhoppningsvis är jag inte ens sjukskriven till hösten."
För det andra: "Och vi ser till att ha egna pengar, vi är vuxna människor som kan tänka själva." IDIOTER!
 
Det slutade med att jag bröt ihop under frukosten och satt där i min ensamhet och ingen ville veta av mig förutom min lillebror som också var med. Pappa lyssnar aldrig, respekterar eller litar på mig. Och han fattar ingenting.
 
Jag visste att jag inte skulle följa med, men jag tänkte att om min bror ska med så har jag ju honom iaf. Tyvärr hjälpte inte detta heller.
 
Jaja, skit i honom. Det är hans förlust, inte min! Obviously!
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bipopulärt

Denna bloggen handlar om mig, min sjukdom och mina hinder genom livet. Kanske en och annan nageldesign också...

RSS 2.0