Heartbroken
Som rubriken lyder, mitt hjärta är krossat.
Till att börja med så är min ekonomiska situation ohållbar. Min mamma hjälper till så gott hon kan, tyvärr ser min situation likadan ut varje månad. Jag kan inte med att ta emot mer pengar av henne, dessutom har jag inte kunnat betala hyra en enda månad som jag bott här.
Så här det min situation ut:
1250 kr lån
3500 kr mastercard
500 kr läkarbesök
1000 kr mobilräkning
2000 kr hyra
500 kr månadskort
Utgifterna blir då 8750 om jag inte räknar fel.
Inkomsten är 4300 kr.
Det enda jag kan "slippa" betala är hyran, men då ligger jag ändå 2450 kr back, VARJE månad. Dessutom vill CSN ha betalt...
Detta för mig innebär att jag inte kan se fram emot någonting, och tro mig, det är mycket roligt som händer i år.
Till att börja med, 2 festivaler där ett par av mina favoritband spelar. Har redan tänkt ut hur jag ska få gratisfestival, jobba på festivalen. Jag har gjort det förut och det brukar vara väldigt roligt! Problemet är då festivalen som ligger i Gävle, visst man kan fixa billiga resor och äta nudlar. Men jag vet hur det brukar bli, mer pengar går åt än vad man räknar med och jag har inga pengar!
Festivalen där jag bor är ett mindre problem, känns alltid lite bättre och säkrare att vara nära hemmet. Men den festivalen jag helst vill till är den i Gävle. Varför? System of a Down kommer dit. Jag har svårt att föreställa mig dom i Sverige och att jag ska missa dom. Det skulle slita ut mitt hjärta totalt. Har lyssnat på dom i snart 14 år och deras musik har hjälp mig igenom många tunga perioder, inte minst i min ungdom. Det skulle kännas så fel att missa dom.
Men det som är mest jävligt är att pappa fyller 50 i år och tänker betala halva resan för mig och min bror till ev. Karibien. Resan kommer troligtvis bli av på sportlovet i oktober. Det skulle innebära att jag får fira min 27 årsdag i Karibien. Hur coolt är inte det då?! Men, jag har inga pengar till resten av resan vilket skulle vara ca 15 000 kr. Visst det är inte svårt att få ihop 15 000 kr på 8 månader, 1875 kr i månaden. Men för mig så är det en omöjlighet. Det känns som att hela universum spottar ut alla slaggprodukter till mig och jag måste bara finna mig i det.
För att bli lite gnällig och kanske orättvis så tycker jag det är så jävla elakt att locka med en sån här resa för att sedan säga: "Men det låter ju som att du inte kan följa med då"... WTF? Det är precis som i situationen "locka ett diabetiskt barn med godis" Så troligtvis får min lillebror åka med på en tredje resa med pappa och jag får som vanligt stanna hemma. Det är inte rättvist. Men jag har ju "satt" mig i denna situationen själv. Lånen ja visst det är mitt fel helt och hållet. Men jag kan inte ens lägga om dom så jag får en lägre kostnad. Men min sjukdom som gör att jag inte kan jobba är fan inte mitt fel. Måste allt gå åt helvete? Kan jag inte få se fram emot nånting? Tydligen inte.
Bye Bye sweet Carribean
Kommentarer
Trackback
