Ja då var det ett tag sedan jag skrev och inte jättemycket har hänt...

 

Har vart hos både min sjuksyster och läkare och dom båda tycket att jag kämpar på bra trots allt strul med socialen. Sen är det otroligt påfrestande att bo hos mamma. Om jag vill ha det lugn så går jag in på mitt rum och kollar på en film eller nåt, eller så lägger jag mig i ett bad. Får jag vara i fred? Ne det får jag inte!! Jag blir tokig! Hon kan knacka på min dörr säkert 10 gånger med 10 min mellanrum och frågar om jag vill ha nåt. Har sagt till henne att jag tar nåt om jag vill ha nåt. Detta funkar inte på henne. Och jag vill inte vara otrevlig även om jag blir det ibland.

 

Men det absolut värsta är när hon stormar in när jag sover och klagar på hur det ser ut på mitt rum och att jag måste städa. Jag har redan dåligt morgonhumör som det är och det jävla tjötet på det. Gaaaah! Härom dagen sa hon att det känns som att ha en tonåring hemma igen, ja konstigt, hon behandlar mig som en tonåring. Det sa jag till henne också och sen dess har det lugnat ner sig lite. Men helvete vad jag vill ha en egen lägenhet!!! Missförstå mig inte, älskar mamma för att hon låter mig bo här, men hon måste acceptera att jag behöver space, blir stressad av att vara omkring folk som pratar hela tiden eller ställer irreterande frågor, eller dricker så det låter som att hon har en sluss i halsen eller som tuggar så det låter som en glaciär rasar.

 

Jaja, nog med klagande på mamma <3

 

Har haft svårigheter att sova det senaste, kan finnas en anledning till detta ;) Men mest är det för att jag helt enkelt inte trött. Försöker ändå gå upp senast 12 även om jag somnat 6. Detta gör så att jag sover på dagen, så det är inte så konstigt att jag inte är trött på kvällen... Men jag har fått höjt min Attarax  och det verkar faktiskt hjälpa.

 

Sen har vi ex maken... Gaaaah! Han har flyttat tillbaka till våran gemensamma lägenhet. Det första han gör är att ringa mig och klaga på att det inte är städat. När jag skulle städa var ju elen avstängd så jag gjorde det jag kunde, och det visste han och sa att det var ok. Men det kom han ju inte ihåg... Så han ville att jag skulle komma upp med en dammsugare för han har ingen. Först sa jag nej, men sen kände jag att han inte skulle behöva sova med massa dammråttor omkring sig, så jag gick upp med en dammsugare. Erbjöd mig till och med att hjälpa till, men han ville göra det själv. Sen har han ringt typ 2 gånger om dagen för olika saker, tvättnyckel, sladdar, tv spel osv. Sen fick han fram ett förlåt för allt elakt han sagt till mig under de månader som han var hos sina föräldrar. Jag uppskattar ursäkten, men han specificerade inte vad han bad om ursäkt för, men jag får väll nöja mig med att han bad om ursäkt iaf. Sen har jag fått fram också att han inte ens har börjad bearbeta skilsmässan eller nånting så det lär ju dyka upp en eller två minor. Men jag är bered, bring it on bitch!