Efter att min vän hade vart hos mig på julafton så hade jag världens ångest i 3 dagar, kunde knappt röra mig. Otroligt jobbit! Som tur var släppte den på fredagen för då skulle jag träffa min älskade brudar och en gammal vän som jag känt sen lågstadiet :) Kvällen blev underbar med många skratt och super god öl. Det var ett sånt ställe man inte får beställa en stor stark, Carlsberg, Heiniken eller annan blasköl. Otroligt skönt att vara på ett "sofistikerat" ställe som jag tror vi drog ner lite med våra högljuda sexskämt och diskussioner om allt och ingenting, som det brukar vara helt enkelt. :)

 

3 dagar senare var det dags för nyår. Jag blev bjuden till en utav mina vänners vänner, vi körde en knytkalasvariant och det var sjukt god mat, trevliga människor, ocfh nya erfarenheter. Dom flesta som var där pratade spanska, värdparet träffades i Argentina vilket innebär att mannen är en äkta latino, han är störtskön! Sen var det någon från Dominikanska Republiken som var jätterolig. Skulle kunna prata om dessa underbarta människor hur länge som helsr. Men det ska jag inte.

 

På tolvslaget fick vi alla ner till en utkiksplats där vi hade utsikt över hela stan, jättevackert. För mig blev allt så syboliskt, första nyåret utan en kärlek, förhoppningsvis en ordentligt nystart på 2013. Men ändå kände jag mig så ensam. Som tur va fanns min vän vid min sida och pratade vett med mig, och gav mig en cigg (slutade röka för 2 årsedan) Men jag tror att jag var tvungen att fälla de tårar som kom och avsluta 2012 med ännu mer skit för att verkligen känna att jag åstakommit nåt. Vet att det låter luddigt, men jag fattar hur jag menar och det är det viktigaste.

 

Nu är vi inne på 3 dagen på nya året och det har inte börjat bra, först blev jag nobbad av en dude och var tvungen att ta mig igenom ett otrevligt område själv mitt i natten för att kunna komma hem. Och igår fick jag avslag från socialen om ekonomiskt bistånd. Tydligen har jag jag ett överskott på 18 000 varje månad. Va synd att jag inte känner av dom pengarna, kan ju bero på att dom inte finns!!! Jag får in max 5500 kr i månaden, och då ligger jag back 2000. VARJE FUCKING MÅNAD! Och dom har mage att säga att jag har ett överskott av pengar. Jag kan inte betala min mamma hyra, jag kan inte betala alla mina räkningar. Men jag antar att det är ok för dom. Självklart ska jag överklaga. Men jag ligger på ungefär 5% av min energinivå. Orkar inte ens åka hem från min bror, orkar ibland inte ens lyfta mina ermar för att dricka, eller gå på toa. Jag är sjukt jävla orolig nu, är det så har mitt liv har blivit? Ja tydligen. Det lutar ju åt att jag måste ta ett jobb och avbryta min sjukskrivning trots att det är det sista jag behöver! Min livslust börjar tyvärr försvinna ur mitt hjärta och jag vet inte hur jag ska hantera det...