Idag vaknar jag upp med baksmälla för tredje gången denna veckan. Har vart ute med mig själv två gånger men igår ville brorsan ha koll på mig så gick på en konsert där vi stod på listan. Det var nog tur att jag var med honom igår för jag fick nog en liten sne fylla. Fast jag tror att jag kanske slappnade av mer eftersom jag hade någon som hade koll på mig.

 

Alla dessa gånger jag vart ute denna veckan har varit jätteroliga, lika roliga på olika sätt. Problemet är att jag inte kan sluta när jag börjar, då gäller det inte bara alkoholen utan även tankar kring när jag ska ut nästa gång. Det är typ det enda som ger mig "glädje" nu för tiden. Supa mig shit faced hångla med allt och alla och raggla hem.

 

Utåt sätt är jag super glad, trevlig, rolig, social, men i själva verket vill jag bara slänga öl i allas ansikten och be dom dra åt helvete. Innerst inne är jag svart och bitter. Vet faktiskt inte varför jag gör detta mot mig själv. Har hört att jag är väldigt destruktiv för tillfället och att jag måste se upp. Jag håller med. Men det absolut värsta är väll att jag känner igen detta så väl, tror att jag är på väg in i en hypomani. Ekonomin ligger farligt illa till, lika så respekten för mig själv. Men jag klarar inte av att be om hjälp, i alla fall inte från familjen.

 

Igår innan vi skulle ut hällde jag i mig 5 öl, började 15.00 på dagen, sen satt jag på golvet i duschen med vattnet rinandes på mig i ca 30 min. Jag grät och grät. Jag kände i hela kroppen att jag inte borde gå ut, men jag kunde inte låta bli. När jag samlat mig och duschat färdigt gick jag ut till brorsan igen och allt var "tipp topp" Alla tecknen finns där, måste ta tag i detta, snart!!! Har inte råd eller lust att hamna i en hypomai igen. Samtidigt som jag har helt fantastiskt kul. Har träffat jätte roliga människor och till och med fått mig ett ligg. Ett ligg som jag absolut inte ångrar. Vi hade inte ens sex på fyllan så det var bra! Men allt är bara en yta, ett skal, en roll. Behöver bli räddad från mig själv, NU!