Nu har jag varit ute i verkligheten i 7 dagar. Men 4 av dessa dagar har jag vart bortrest. Har varit i Riga med familjen. Det var faktiskt kul även om jag störde mig på dom, jag blev snabbt jättestressad om det var någonting eller om någon inte lyssnade på mig. Vädret var helt underbart, mellan 15-20 gradet båda dagarna som vi var där. Vi gick runt och runt och kollade på byggnader, åt gott, shoppade lite, drack lite öl.

 

Vi åkte båt fram och tillbaka vilket innebar totalt 2 nätter på båten. Första natten blev jag så jävla full, jag dissade familjen utan att säga något och följde med en kille till hans hytt. Vet inte hur jag tänkte, han var jätte"bögig", kysstes dåligt och hade en liten kuk. Jag vill inte skylla på alkoholen, men jag måste säga att mitt omdöme var inte det bästa. Det slutade iaf med att vi hade sex, eller han hade sex, jag låg mest och undrade vad jag höll på med. Vi använde ingen kondom vilket jag är så arg över. Tror inte på att ångra saker, men det där var jävligt onödigt. Andra natten på båten så lämnade jag familjen för att vara för mig själv. Slutade att jag blev aspackad, satt i "discodelen" av båten. Träffade en jättesnäll Lett, inget flört utan bara tjöt två främlingar i mellan. Fick till och med lärat mig "Hej" och "Tack" på lettiska.

 

 

Nu när jag vart hemma har jag haft det riktigt jobbigt. Känns som att familen drar i mig åt olika håll, men jag håller mig undan nu. Orkar inte.

 

Planen nu är att jag ska följa mitt rutinschema och få "normala" levnadsförhållanden. Har vart jättesvårt. Idag föll allt, är så trött. Hade en kommunal/social människa här idag som ska utreda om jag behöver ett boendestöd. Hoppas verkligen det går vägen, men med min otur så lär det inte bli nåt. Men jag fick positiva besked från soc and biståndet, jag fick hela 103 kr för april... Nödvändigt, väldigt nödvändigt... Nu måste jag dessutom lämna in mer papper för maj. Tar tag i det på måndag.